Var på ...
Var på arbetsintervjuer i förra veckan och blir både förbannad och ledsen, ledsen kanske är fel ord men iaf grymt besviken.
Är man ung, man lever oftast bara på sitt studie bidrag vilket ligger runt 1000 kronor varje månad.
för en ungsdom som inte bara vill sitta hemma och äta sitt godis och sin läsk räcker inte tusen kronor. Det ska räcka till så mycket mer, festandet på helgerna, bowla med kompisarna, bio med pojkvännen, kläder osv.
Därför förösker man få dom minsta slantar man kan samla ihop.
Tycker dörför det är extra viktigt när man som ung kommer till en arbetsplats, att dom informerar och inte lurar dem. Många unga har tillräckligt med skin på näsan för att ifråga sätta och inte bara acceptera läget.
Men tyvärr lider jag med dem unga som inte har koll, blir lurade på en minimilön, dåliga tider med raster, ob tillägg osv.
Tycker detta är enormt fult, att man för samma jobb och samma erfarenhet har olika mycket betallt och olika förutsättningar.
svar: tack sofia så snällt sagt, de du skriver är så sant håller totalt med, ett tips är att gå med i facket, så jälper de en så att´man inte bli lurad.
Tycker det är viktigt att ungdomar säger ifrån och kanske hittar ett sätt at protestera mer högljutt över att bli behandlade lite hur som helst på den ya flexibla arbetsmarkanden. Ett annat stort problem är att det inte finns några lägenheter för ungdomar eftersom det bedrivs en medveten politk att ta bort alla hyresrätter.
Jag tycker det är viktigt att ungdomar inte finner sig i att bli behandlade so andra klassens medborgare i den nya flexibla arbetsmarknaden. Ett annat missförhållande som drabbar ungdomar är svårigheten att finna bostad, eftersom det funnits en medveten politisk hållning att få bort alla hyresrätter. Det borde finans sätt att mer högljutt protester mot sådana missförhållanden.
