Horse show

Idag skriver sportbladet (aftonbladet) om atockholm horse show.
För de personer som inte vet, är det en av sveriges och nordens största häst tävlingar som går varje år i stockholm.
Jag är själv inte intresserad av hästar.

men någonting jag råkar reagera över är denna artikell.
Det handlar i stort sett inte alls om någon häst eller om någon ryttare. Utan opm ryttarnas klädsel.
Om att de är lättklädda på maskerad tävlingen.

Vist, det kanske inte är passande att gå med vilka kläder som helst för sveriges befolkning men jag tycker att varje människa ska få ta sitt eget beslut om vad dom har för kläder på sig. hur de beteer sig osv.
De får ta konsekvenserna utav det istället.

bara för att de är kända gör inte du eller någon annan har mer rätt att klanka på deras kläder eller personlighet. de är människor precis som vi andra.

 Du ska kunna gå kädd hur du vill itan att någon ska påpeka det.

Jul

Atonbladet har nu under flera dagar kommenterat hur mycket pengar vi svenskar lägger på julklappar varje år?
Blir helt nervös när jag tänker på hur mycket pengar folk har, och dem lägger de på julklappar.
presenter, men inte presenter till bara de närmaste utan släkts släkt släkt. menar bara att det är enorma avstånd men endå, för att det ska verka eller vara fint.

Jag är en av de människor som inte tycker om julen pga detta.
Något som jag kallar fejkat, då det utspelar sig en lycka för materiella saker.
Jag är den person som uppksttar en kram, bio i vardagen eller en middag hemma mer än just detta materiella.

Handlar det inte om att uppskatta människor i alla lägen och inte bara på jul, födelsedagar, namnsdagar osv.
Ge varandra en klapp på axeln och le mot någon. Ge en person som gråter en kram eller bara finns där.
Jag lovar att det uppskattas mer än dom där skit snygga byxorna ifrån armani.

barnuppfostran

Malin Wollin är mamma,kvinna och fotbollshustru, hon är dessutom krönikör/bloggare på aftonbladets hemsida.
Idag heter hennes krönika/bloggtitel:Vilken fotjävel ska jag stå på? det är den 081019

Det handlar om barnuppfostran.
Att man som föräldrar ska ta hand om sina barn, sätta gränser, stå fast vid det, och inte ge valmöjligheter.
Hon anser att man som förälder ska bestämma och sätta gränser. Inte barnen.

Det finns väl egentligen inte något rätt eller fel hur man ska uppfostra barn.

Jag personligen tycker att man ska gå in som föräldrar göra klara gränser om vad som gäller, förklara varför det gäller så inte frågor snurrar runt i barnets huvud.
Förklara vad som är fel och rätt men även att man ska få testa sina gränser och sedan visa vad som var mindre bra.
Alla "normala" föräldrar vill nog att ens barn ska växa upp i den rätta miljön med bästa fröutsättningarna för ett bra liv.

Men vem vet ett barns bästà?

Mord

Under några månader har det varit mycket skriverier i tidningarna eftersom en flicka/kvinna i norra Sverige som försvunnit.
Polisen har haft en misstänkt på mord, men denna man har inte erkänt.
Inte ens nu fören i veckan erkände han mord på denna unga kvinna.

En kvinna med pojkvän och familj.

Hans försvar är att mordet inte varit planerat utan att hon klagat över hans körning och han blivit förbannad och knuffat henne, enligt honom slog hon huvudet i hans släp och dog omedelbart.

Troligen har hon även blivit skjuten, men det har inte framkommit enligt undesökningar ännu.


Jag blir både rädd och förvånad över hur man kan ta någon annans liv, leva med det på sitt samvete samtidigt låtstas som ingenting.


man förstör inte bara en persons liv utan alla männsikor runt omkring och hela livet ifråga sätts av personer runt omkring i Sverige.




.

Männsikor som lovar men inte kan hålla är nog bland det värsta som finns. Att sitta där med massa förväntningar men det som lovats är bara ord. orden är liksom tömt på allt vad löften heter.

spelar ingen roll vad man lovar besvikelsen hos den person du lovat blir lika stor i vilket fall som helst.
känns meninglöst att lova någonting som inte existerar.

ärlighet eller ej?

Uppskattas ärlighet längre?

Jag vet faktist inte, tycker mest det verkar såra människor.
Och vad är all dess ärlighet och vad ärlighet egentligen?

Borde man alltid tycka vad man tycker och tänker, eller sårar det bara människor eller uppfattas det som bra. Än så länge så tycker jag nog att det är bättre att vara tyst isf, kan man inte vara ärlig tycker jag att man inte ska säga någonting alls.

Vist man kan gå runt sanningen för att göra någon annan lycklig men tjänar man på det i längden. Att göra någon annan lycklig genom att säga någonting du inte alls menar eller bara säga något för att det ska sägas.
jag vet verkligen inte om det uppskattas längre. och det värsta är nog att alla har en olik åsikt om det.
Sen tror jag personligen att det inte är så uppskattat alltid, men man behöver ej vara elak för att vara ärlig.

gilla läget

När man var ynge fick man alltid höra ifrån vuxna och dom som kallades förståndigare i sina egna öron hur man skulle betee sig och hur man skulle vara.
Man skulle alltid vara en duktig liten flicka och sitta stil och inte säga något dumt.
Man skulle äta upp maten och tänka på dom stackars barnen i afrika som svalt.
Och sedan skulle man inte tro att pengar växte på träd för det gör det minsan inte.
Jag kanske tar i för mycket i överkant när jag skriver detta men i stora drag så är det så hära.
Men dessto mer tiden gick och jag blev äldre så inser jag av mycket det dom sagt till mig är sant.
jag flyttade hemifrån för ungefär två månader sedan och har verkligen insett att pengarna kommer inte bara flygande, maten kostar verkligen pengar och man kan inte äta vad som helst varje dag för att det är för dyrt, och i vuxen livet kan man inte säga vad som helst utan att få en smäll på nosen eller tryckas ner lite. utan jag får nog säga det även om det tar mig hårt,Då är det bara att gilla läget Vuxna är nog rätt kloka.
Men det kanske är för att man är på väg dit själv.

medel

Varför måste man vara överklassare idag för att räcka till, det räcker verkligen inte att vara en medelmåtta.
och jag skriver verkligen måste för det är så jag uppfattar det

Man måste ha dom bästa betygen, det räcker inte med ett G i ett ämne för då är man helt plötsligt dålig.
Man hör hela tiden folk som snackar om sina betyg, varför kan man inte få vara stolt över sitt G utan att man får höra ifrån annat håll hur dåligt det är,
Tycker pressen man sätter på sig själv räcker som press, man behlver inte mer press ifrån övriga elever, lärare och föräldrar.

För mig handlar det inte bara om betyg utan också om hur mycket pengar man tjänar.
Visa har bara studie bidraget att leva för,vist man klarar sig en bit på det och jag menar på inget vis att det är dåligt men oftast måste du ha mer pengar för att hänga med i dom nyaste trenderna.
Är du inte med i dom nyaste trenderna så blir du inte heller lika accepterad.
För det är faktist så att långt ifrån allas föräldrar har råd att ge allt de vill till sina barn, många får lära sig att kämpa för vad de vill ha, vilket man tjänar på i längden.

Det handlar inte heller endast om betyg och pengar, men bara genom att nämna dessa ser man vart vårt sverige är på väg.
Tycker det är synd att annat än personlighet har betydelse för hur du ska bli accepterad i samhället.

Var på ...

Var på arbetsintervjuer i förra veckan och blir både förbannad och ledsen, ledsen kanske är fel ord men iaf grymt besviken.

Är man ung, man lever oftast bara på sitt studie bidrag vilket ligger runt 1000 kronor varje månad.
för en ungsdom som inte bara vill sitta hemma och äta sitt godis och sin läsk räcker inte tusen kronor. Det ska räcka till så mycket mer, festandet på helgerna, bowla med kompisarna, bio med pojkvännen, kläder osv.

Därför förösker man få dom minsta slantar man kan samla ihop.
Tycker dörför det är extra viktigt när man som ung kommer till en arbetsplats, att dom informerar och inte lurar dem. Många unga har tillräckligt med skin på näsan för att ifråga sätta och inte bara acceptera läget.

Men tyvärr lider jag med dem unga som inte har koll, blir lurade på en minimilön, dåliga tider med raster, ob tillägg osv.
Tycker detta är enormt fult, att man för samma jobb och samma erfarenhet har olika mycket betallt och olika förutsättningar.


förlorad anhörig

Att förlora någon man älskar är bland det jobbigaste som kan hända, förlorade själv en nära anhörig, och dessutom aldeles för tidigt.
Något som irriterar mig är när människor säger saker till mig om vad jag ska tycka eller tänka om det.
Människan jag förlorade var bland det bästa jag viste i livet, när personen gick bort, gick även en del bort av mig.

Säger man att personen ifråga tog livet av sig får man höra att personen var en svag och fel jävel som bara tog den lättaste vägen ut, men vad vet den personen som uttrycker sig egentligen om personens mående, personen kanske hade testat allt och varit med allt och inget.

Säger man att personen dog av sjukdom, säger någon att det kunde man bota.

Säger man personen dog i trafikolycka, så säger andra att hur körde han/hon egentligen.

Tror dom verkligen att det är det man vill höra som en nära anhörig som förlorat någon man verkligen älskar,
Enligt skn, så är det ungefär 422 män inom ålder 20-22 under år 2000 som haft en för tidigt död.och ungefär 400 kvinnor i samma ålder.

Istället för att uttrycka sina åsikter, vad kan vi göra åt det och vad tror du personen som mist någon gentligen vill höra?


Människa

Läste för mycket länge sedan i en psykologi bok om ett citat ifrån en känd människa som sedan användes som utryck i en kampanj om människors rättigheter. Citaten löd: Hur kan man värdera ett kantstött frimärke till flera miljoner medans men männsika till ingenting?
Funderade på det idag, var inne i Lunds centrum när jag såg en dam ligga ner, hon hade ramlat med sin rullator och kunde ej resa sig upp, alla människor i närheten bara pekade eller gick förbi.
Tror det handlade mycket om hennes klädsel och renhet, hon var smutsig och hade inte världens vackraste kläder.
Förstår inte hur man fungerar som människa när man bara går förbi, nästa gång kanske det är du som ligger där och vem vet, trots hennes skita kläder kanske hon hade världens vackraste insida.

Sverige är ...

Sverige är idag fullt av fördomar,folk som tror sig veta sanningen om andra.

Inte bara mot invandrare utan mot alla inom Sveriges gränser, inte bara om dom utan vad "dom" utan också vad "dom" tycker och tänker.
Är du ursprungligen ifrån Sverige, har du redan fördomar imot andra männsikor, kanske männsikor ifrån andra län en det du själv kommer ifrån.
Det märkte jag själv tydligt när jag byte min vardag i Dalarna mot en vardag i Skåne.

Så fort folk får höra min dialekt eller hör mig säga eller någon frågar om jag kommer ifrån dalarna,får jag oftast frågan om jag red på renar till skolan, dansade folkdans och att alla mina blåmärken eller eventuella sår på min kropp kom ifrån gigantiska mygg, är det inte bara skog där. Det är tydligen Dalarna i andras ögon.

När folk ifrån Dalarna får höra att jag flyttat till Skåne får jag då frågorna, förstår du vad dom säger,borde inte dom grävas bort till danmark, är inte alla där rasister( för det ligger väll nära Danmark och Tyskland). Det är Skåne i andras ögon.

För mig som bott i Dalarna och numera bor i Skåne kan säga att allt detta är endast fördomar och förutfattade meningar.

Dalarna har bland den vackraste natur jag någonsin sett i mitt liv, ja med massa skog och sjöar, men ändå nära till stan med massa resturanger, affärer, aktiviteter.

I skåne är alla verkligen inte rasister och det ligger faktis en bra bit ifrån Tyskland, man förstår vad dom säger så vitt du vill förstå och du hör vad dom säger om du ej håller för öronen.

Om

Min profilbild

Sofia

RSS 2.0