förlorad anhörig
Att förlora någon man älskar är bland det jobbigaste som kan hända, förlorade själv en nära anhörig, och dessutom aldeles för tidigt.
Något som irriterar mig är när människor säger saker till mig om vad jag ska tycka eller tänka om det.
Människan jag förlorade var bland det bästa jag viste i livet, när personen gick bort, gick även en del bort av mig.
Säger man att personen ifråga tog livet av sig får man höra att personen var en svag och fel jävel som bara tog den lättaste vägen ut, men vad vet den personen som uttrycker sig egentligen om personens mående, personen kanske hade testat allt och varit med allt och inget.
Säger man att personen dog av sjukdom, säger någon att det kunde man bota.
Säger man personen dog i trafikolycka, så säger andra att hur körde han/hon egentligen.
Tror dom verkligen att det är det man vill höra som en nära anhörig som förlorat någon man verkligen älskar,
Enligt skn, så är det ungefär 422 män inom ålder 20-22 under år 2000 som haft en för tidigt död.och ungefär 400 kvinnor i samma ålder.
Istället för att uttrycka sina åsikter, vad kan vi göra åt det och vad tror du personen som mist någon gentligen vill höra?
Kloka inkännade ord om svårigheten att hantera andra människors vanmakt och sorg! Vad gör vi när inga åsikter eller förslag till lösningar är till någo tröst. Kankse det enda vi kan göra är att visa delaktighet genom att lyssna och vara närvaranda, inte gå undan.
Jag tror inte att det finns ett rätt svar på vad man vill höra när man mist någon.
Ibland kan en lång pratstund vara vad man behöver. Andra gånger kan en vän (eller helt utomstående person) som bara lyssnar och finns där, tyst bredvid dig göra situationen lättare.
Jag tror det viktigaste vi kan göra är att visa att vi finns där för personen, att hon/han alltid har vårt stöd.
Det ligger väldigt mycket i det du säger. Det är otroligt jobbigt att förlora någon man älskar. och vad vill man egentligen höra från andra personer? Jag tycker bara att folk ska respektera hur man själv känner. Men sen har vissa också svårt för att veta vad dem ska säga eller hur dem ska uttrycka sig till någon som har förlorat någon. Jag tycker att vännerna ska finnas där för den personen, och om han/hon vill prata så ska man ge tid till detta. Däremot vet jag inte om vännen ska starta denna konversation, utan kanske vänta tills "personen" tar upp det själv.
Är lite inne på det Stefans inledning, kloka ord. Jag har också förlorat en hyfsat näranhörig som hade sjukt stor betydelse för mig. Men jag tror att det är lite som Kajsa säger att det skiljer sig från tillfälle till tillfälle och även från person till person vad man behöver. Men det är som alla andra säger det viktigaste är att man visar respekt för personen som mår dåligt och även att man finns där. Oavsett om det är en nära vän eller om det är någon man bara har lektion tillsammans med. Detta oavsett vad problemet handlar om, det kan lika gärna vara något annat som grämer någon eller en själv. Då ska man ställa upp!
